Så går ficktjuven hem med ditt halsband.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Vi är många som hört talas om folk som kanske gått på stan, känt ett ryck runt halsen och ser sitt halsband försvinna iväg på en moped.

Det ska vi inte prata om nu. För de olika varianterna av ”väskryckare” kan jag skriva om en annan gång. Nej det här är mer subtila ficktjuvs-metoder där offret inte märker att det händer.

I Skåne trakten kring 2018 var det flera rapporter om tjuvar som stal halsband med en lurig metod. Så med det i åtanke fick det bli nästa artikel.

Du tror inte det händer dig.

Det här handlar alltså om hur ficktjuvar kan sno ditt halsband, varför det funkar och vad du ska tänka på.

Ficktjuvar har kommit på många kreativa metoder för hur de kan ta allt från exempelvis plånböcker, klockor och smycken. Halsband och örhängen är saker som folk tror är omöjligt att bli av med utan att det märks. Men även om det är lite petigare än att sno t.ex en plånbok, så är det inte bara möjligt utan det erbjuder tjuven visa  subtila fördelar.

När en tjuv snor en plånbok är innehållet inte alltid garanterat eftersom de ofta inte vet vad som finns i. Men när det gäller smycken ser de exakt vad de stjäl, och till skillnad mot plånboken så tänker inte folk på att kolla sina smycken det första de gör. Man tänker plånbok, man tänker mobil. 

Hur går det till?

Så hur gör de? Det finns flera olika tekniker och jag har bland annat hört talas om ett par tjuvar som arbetade på fina fester. En av dom charmade rika damer och när de dansade nafsade tjuven offret lekfullt i nacken och samtidigt bet igenom guldkedjan som han snabbt gav till en kumpan. Det är dock en väldigt fräck metod som jag personligen tror är ytterst ovanlig. 

Vanligare metoder inkluderar t.ex att överraska okända människor på stan med en kram och då snabbt lossa på halsbandet.

Precis som tidigare artiklar jag skrivit så gäller det för tjuven att hålla offret ur balans. Så länge du inte vet vad som händer lär du följa ”manuset” som ficktjuven ger dig i situationen och reagerat precis som de vill. (Se artikeln din hjärna: ficktjuven bästa vän här)

Men en mer subtil metod som användes i många av fallen förra året var mer lurig.

Bytt är bytt, kommer aldrig igen

 

Tänk dig följande: Du går på stan och en främling frågar vad du tycker om hennes halsband. Du stannar till och svarar artigt. Främling påpekar hur väl det skulle passa dig och om du är intresserad av köpa det. Du tackar nej men främlingen insisterar på hur bra det skulle passa och innan du hinner protestera har hon satt det runt halsen på dig.

Du säger igen att du inte är intresserad, och den här gången verkar hon förstå. Du känner dig lättad när hon tar av halsbandet och försvinner iväg. Vilken envis säljare!

Först långt senare märker du att ditt eget halsband är borta, och runt din hals sitter det billiga halsbandet du hade avböjt att köpa.

Det här är en fräck metod där tjuven låter dig tro att det oönskade halsbandet tas bort men istället tar de av dig ditt eget halsband. Under hela processen håller de dig upptagen med en ström av frågor och kommentarer.

Tjuven kan också välja att ta både det billiga halsbandet och det värdefulla halsbandet samtidigt. Men oavsett hur de gör så är den ringa förlusten av det billiga betet en mindre kostnad för bytet.

Situationen känns inte tjuvaktig

Det som gör den här metoden så effektiv är att den är motiverad rakt igenom. Om någon försöker sälja ett halsband är det inte ologiskt att få kunden att sätta på sig det för att se hur det ser ut. Inget i scenariot skriker att det är en tjuv. Sen måste den oväntade säljaren ta av halsbandet, vilket motiverar och döljer själva stölden.

Det andra är att när stölden sker är vår gard nere. Vi har alla varit i en situation där vi försöker hitta en artig väg ur ett samtal med till exempel en säljare.

Här visar tjuven oss ljuset i slutet på tunneln. När halsbandet tas av tror vi att det är för att säljaren har gett upp och vi känner att snart är denna smått jobbiga situation över.

Vår gard är nere och vi är bara alltför glada att låta tjuven ta av det oönskade halsbandet.

Och precis som med kramtricket är vi inte beredda i början medans vi försöker lista ut vad som händer blir vi indragna i samtalet. 

Så vad ska vi göra?

Som jag alltid säger så vill jag inte att ni ska vara otrevliga mot främlingar eller gå runt och vara paranoida. Skaffa goda vanor är alltid ledorden.

Det lättaste är såklart att undvika synliga smycken. Det rekommenderar jag om ni vistas på platser där brottsligheten är stor men annars känns det som en onödig uppoffring. Välj när och var du går runt med dyrbara smycken och var medveten om att risken finns. 

Sätt dig ner och tänk igenom en sådan situationen. Om någon kommer fram, vad tänker du göra och hur reagerar du? Att ha planerat för situationen och riktigt ordentligt tänkt sig in i den kan göra all skillnad när tjuven försöker få dig ur balans. 

För mer information rekommenderar jag att kolla artikeln om de 3 gyllene reglerna här.

Händer det dig – ring polisen!

Och om du råkar ut för att ditt halsband blir stulet anmäl det till polisen. Ring 114 14 och ange ”halsbandsryckningar”.

Om du tyckte det här var intressant, hjälpsamt eller viktigt, dela artikeln med dina vänner så de också får tips på hur man kan hålla sig säker.

Har du några frågor du vill att jag svarar på, eller lurendrejeri jag ska forska om och skriva en artikel om, maila mig på info@ficktjuv.se

Med vänliga hälsningar

Robert Ace

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail